Vår IVF-upplevelse i Tjeckien

När vi startade IVF-vägen, Vi hade ingen aning om hur svårt och förvirrande hela upplevelsen skulle bli och om vi inte gjorde det, skulle vi inte vara i den lyckliga positionen vi är i nu, jag, min man och vår nya lilla. Vi kunde bygga upp ett nätverk av vänner och experter för att stödja och hjälpa oss att förstå allt som pågick. Detta är ett stort tack till alla våra nya eggdonationfriends.com-kompisar som hjälpte oss genom allt och är ett sätt att betala det framåt. Du är inte ensam. Vi hade alltid velat ha barn, det var det som lockade mig till min man, Jack, i första hand. Han trodde också att huset bara var ett hem när det fanns en familj som bodde där. När vi gifte oss var vi ganska unga, jag var i min tidiga 20-talet och pengar var tight, men vi kände att vi hade tid att slösa bort. Vi arbetade hårt för att spara pengar för ett hus och arbetade varje timme som Gud skickade. Vi byggde våra karriärer och blev riktigt bekväma. Jack in engineering, som webbplatschef, och jag som logistiksamordnare för ett rederi. Det var alltid på baksidan av våra sinnen som något saknades. När vi var i mitten av 30-talet startade vi vårt eget företag, med både våra färdighetsuppsättningar, importerade avancerade fönsterramar för den inhemska marknaden från Skandinavien, och kunde inte ta tid bort. Jag fortsatte att arbeta i mitt gamla jobb och arbetade deltid i branschen i vilken liten fritid jag hade. Jag måste säga att jag kände mig lurad mycket av tiden, jag hade velat ha en familj och även om jag älskade mitt jobb kände jag att jag saknade något. Vi talade ofta om det, men det var aldrig rätt tid. Det fanns många människor som förlitade sig på oss för att göra verksamheten till en framgång. Jag skulle inte ha berättat för någon på den tiden, men jag hade en känsla av att förutom någon framgång vi hade i vårt arbete, vi levde inte upp till vår potential i livet. Vi båda hade så mycket att ge. Jag var 40 när jag blev överflödig. Jag var inte angelägen om att komma tillbaka på karriärstegen, för för mig kändes det som en sista chans. Vi bestämde oss för att det var nu eller aldrig, jag skulle stanna hemma, fortsätta deltid på företaget och vi skulle starta en familj. Vi försökte i ungefär ett år innan vi gick för hjälp. Det var den sorgligaste dagen i mitt liv, jag kände att jag hade låtit Jack ner. Jag fick alla kontroller och efter en ultraljud fick jag höra att min follikelräkning var låg, så jag förbjöds en serie injektionspennor av FSH och efter 6 cykler och fler tester vi hänvisades till en IVF-specialist som talade till oss om äggdonation. Vi ropade båda en månad när vi hörde detta. Vi hade lämnat det för sent och vi skulle inte ha „vår” baby, det skulle bli hälften någon annans.

IVF och donatorägg i Tjeckien

På grund av väntelistorna på NHS, cirka 14 månader, bestämde vi oss för att gå privat. Vi hade besparingar och kunde nästan ha råd med det. Jag gick med i några forum online, inklusive eggdonationfriends.com, med tanken på att få stöd från andra par. Vi fyllde i formulären och enligt våra behov föreslog konsulterna en klinik i Tjeckien, strax utanför Prag. Vi var båda mycket chockade. Vi hade inte riktigt övervägt att resa för behandling, men denna plats verkade perfekt. Naturligtvis var vi intresserade av att hålla priset lågt, men vi var också intresserade av effektivitet och tillförlitlighet av kliniken och efter mycket debatt och kontrollera andra människors upplevelser av IVF i denna klinik och i Tjeckien i allmänhet bokade vi vår behandling.

äggdonationsprogram

När vi anlände till Tjeckien för vårt första samråd fick vi höra av konsulten att det skulle vara tillrådligt. överväga äggdonationsprogram på grund av min ålder och de problem vi hade tänkt. Även om jag vet att detta kan vara fallet, hade jag hoppats att vi skulle kunna ha en baby som var vår och vår ensam. Jag började gråta och berättade för läkaren att jag ville ha mitt eget barn med mina egna ägg. Äggdonation kändes som „andra bäst”Så de föreslog att använda en kombination av mina egna ägg och donatorägg. Detta kändes rätt eftersom vi hade lite mer kontroll över processen än vi hade tidigare, och känslan av att det fanns en god chans att barnet skulle vara genetiskt alla våra sätta både våra sinnen i vila. De gav oss en proscription för hormonella stimulansinjektioner och vi kom hem med ett möte bokat för en månads tid. När vi återvände tog de 2 oocyter från mig under allmän bedövning och 6 oocyter från en donator. Resultatet var 4 friska embryon och efter 5 dagar två implanterades och två frystes. Det fanns kontroller och igen vid 6 och 12 veckor och det bekräftades. Jag var gravid. Kliniken gav oss en uppföljningsplan som inkluderade en lista över alla tester och kontroller vi borde ha. Alla mina skanningar visade ett friskt barn och vår son föddes i början av 2016. Jag vet hur lycklig vi var och att vår behandling gick utan en hitch och att många människor går igenom mycket svåra tider, men jag vet att vi inte kunde ha gjort det utan hjälp och kärlek till våra vänner, gamla och nya, som inte alltid riktigt förstår vad vi gick igenom och varför det var så viktigt för oss. Så igen för allt ditt stöd och kärlek, tack från Jack och Ruth och den lilla.